"The opening track subtly betrays one of the finer qualities of Já, that it exists as a wonderfully autumnal document, flourishing in the liminal period between last light and creeping darkness, capturing those introspective moments when summer's warmth begins to wane and a chill slips into the evening air. And like early autumn, there is a sense of excitement with Já, a sense of wonder as the fecundity of summer enters into a slow, beautiful death, with leaves shifting from green to yellow, orange, and red, and finally falling from their branches. As certain summer nights foreshadow these moments, I don't expect Já to lose any of its vitality as the days grow warmer and longer; if anything, an album like Já gives us a few moments to reflect on our summer days, preventing them from becoming one long, sun-bleached blur."

− LARS GARVEY LAING-PETERSON / THIS CITY OF ISLANDS

"Bolywool bjuder minst sagt på en musikalisk värld där trummor och bas inte behöver dominera, där melodierna är starkare än någonsin och styr våra känslobanor. Ljuden är inte som hämtade ifrån naturen, snarare tvärtom, men de, och här särskilt "Flýja (I’d Die For You)" är som hämtade ifrån brustna hjärtan och dess eufori. Det får mig att tänka på de rastlösa sommarnätterna där benen blir bruna och gröna av gräs, och det är precis som om Já fryser just de där ögonblicken. Och vad är musik om den inte fyller oss med känslor."

− MALIN NILSSON / ROCKFOTO.NU

"With the release of their new album Já, the band has moved into a new stratosphere. I was fortunate to be allowed to listen to individual tracks from the album during the recording process. In it’s early formation, I was able to hear single guitar tracks as they gradually began to build songs. Several times throughout the process, I told founding members Calle Thoor and Oskar Erlandsson that these simple building blocks of songs displayed a beauty that gave me goosebumps. Like early Verve songs, their beauty was in their simplicity. Chord progressions that took the song in directions that eschewed traditional melodic structure, yet created tonalities that were remarkable.
What impressed me about early New Order records like Power, Corruption and Lies was the bands ability to layer instruments and melodies on top of each other that created what amounted to symphonic masterpieces. With their newest album, Bolywool has leapfrogged Sigur Rós and Radiohead to create symphonic landscapes that use this concept to create masterpieces."

− TODD COCHRAN / THE DUMBING OF AMERICA

"Erlandsson och Thoors kommande album Já spelades in i Reykjavík och Álafoss på Island men den första singeln är en eskapistisk dröm om den kanadensiska kustprovinsen Nova Scotia. Dreams of Nova Scotia – här tillsammans med Eric Ivar Perssons stämningsfulla video, vilken skildrar en kvinna som lämnar allt med en ryggsäck och några hundra på handen – är lätt shoegaze för tidiga mornar, för promenader med vinden i ansiktet, för fiskebåtarna i hamnen, vemodigt guppande. För det som passerats.
På så vis känns Dreams of Nova Scotia romantiserande över de kustsamhällen Bolywool håller så varmt om hjärtat. Där tiden tickar och länge tickat så mycket långsammare. ”Send me a postcard from wherever you are”, sjunger Thoor och gör det ganska klart vilken kommunikationsform han finner charmigast.
Bolywool har ofta legat nära sina psykedeliska och atmosfäriska influenser – Spiritualized, Spacemen 3, Sigur Rós – men de har alltid förvaltat och fördjupat snarare än målat av. Jag kommer själv från en kuststad, kan förstå deras vurmande men det är fascinerande hur kraftigt det färgar av sig på deras kreativitet."

− DAVID WINSNES / FESTIVALRYKTEN.SE